Om mig – snabba tassar mjuka hjärtan

Eva Gefvert

Jag har levt med hund och andra djur sedan jag var 3 år. Jag är uppväxt med golden retriever och hos mormor och morfar fanns det vorsteh. Farmor och farfar hade tax. Jag hade även marsvin. Framförallt Sessan och jag hade ett speciellt band. Hon var lös i huset och hade sin bur att gå in i när hon ville. När jag kom hem kom hon springande och pep sina söta små pip.

Som 11-åring blev jag fodervärd åt Polly, en korsningsponny, arab, fjord och russ. Vi köpte henne sedan ett halvår senare. Hon hade varit med om en hel del och ansågs lite farlig. Men hon var en alldeles underbar liten häst som jag hade kvar till hennes död då vi båda var 28 år. Hon lärde mig mycket om samspelet och kärleken mellan djur och människa. När vi var som bäst behövde jag bara tänka vad vi skulle göra så gjorde vi det. Det var en helt ny känsla av samhörighet som jag inte känt med någon annan häst.

När jag flyttade till Åre fick jag ta hand om en liten härlig vorstehtik, Myra. Vi åkte mycket skidor och sprang på fjället. Myra bodde med mig när jag träffade min man Per och vi skaffade oss vår första gemensamma retriever, Tua, en curly coated retriever.

Första sommaren bodde vi uppe på Storulvån med Myra och Tua. Myra och jag sprang mycket tillsammans och Tua fick åka ryggsäck blandat med att springa själv på fjället.

Med Tua började jag med retrieverträning och vi fick faktiskt ett tredje pris på jaktprov i nybörjarklass. Hon var dock måttligt road och hon blev istället en friluftshund. Hon var med när vi sprang på fjället, vandrade, gick på topptur, åkte turskidor och längdskidor. Hon var en van friluftshund och sov gärna med oss i tältet. Både Myra och Tua mådde som bäst när vi var på flerdagarsturer på fjället. Jag jobbade som gymnasielärare på Racklöfska gymnasiet (numer Åre gymnasieskola) och undervisade förutom i franska och idrott och hälsa, i ledarskap och natur- och friluftsliv. Hundarna var med mig när vi gjorde turer med eleverna.

Samtidigt med Tua skaffade vi katten Snurran. De blev båda 11 år och gick bort med ett halvårs mellanrum. Hjärtat brast och det tog över ett halvår innan jag vande mig vid att ingen stod innanför dörren när jag öppnade.

Sedan kom kattpojkarna Kvickis och Skatten. Därefter Yirga, ännu en curly coated retriever. Jag skaffade henne med siktet inställt på retrieverträning och jaktprov. Oj, vad jag har lärt mig mycket av henne. Hon var överallt och en av de livligaste valpar jag någonsin mött. Snacka om en hund som gett mig gråa hårstrå men också så mycket kunskap. Det var med henne som jag fick upp ögonen för belöningsbaserad träning.

Vi tog vår 1:a på jaktprov i nybörjarklass. Vi startade 3 gånger i öppenklass, tyvärr pep hon ut sig alla gånger. Sista gången hade jag jobbat stenhårt med att få bort ljud och hon skötte sig bra. Tyvärr kom det ett litet pip som återigen gav oss ett NS. Då kände jag att det inte var någon idé att starta henne mer. Vi fortsatte träna och vi var med på några jakter. Hon var en speciell hund med mycket humor och hon var sjukt smart. Hon kunde tänka i flera steg. Många är de människor som tappat hakan över hur hon fungerade. Det var ingen lätt hund, här var det ingen fråga om att göra något om hon inte förstod vad som var: ”in it for me”. Hon har gjort mig till en bättre hundförare. Humorn, intelligensen och den glada positiva attityden går inte annat än att älska. Det gör fortfarande ont i hjärtat och tårarna kommer nu när jag skriver. Hon dog tyvärr helt plötsligt endast 7 år gammal i somras.

När Yirga var 3 år skaffade jag min första jaktlabbe- Guji. Han är nu 4 år. Något härligare är svårt att få tag i. En otroligt mysig och kelig hund med massa energi. Både 2023 och 2024 blev han Årets jaktretriever i SSRK-Jämtland/Härjedalen. Vi har jagat änder, ripa, fasan, rapphöns och kanadagås. Han bangar inte för något. Otroligt följsam samtidigt som han har ett fint självständigt arbete. Bäst är han när vi är på jakt. Men han har även gjort bra ifrån sig på jaktprov. Vi är nu i elitklass och säsongen som var tog vi 3 very good och 1 good. Nu satsar vi på 3 excellent nästa säsong plus ett excellent på praktiskt prov eller A-prov.

Vi längtar just nu efter en till liten jaktlabrador. Lilla Storm föddes den 21 februari och vi får hämta hem honom till påsk. Det blir ett av de bättre påskäggen vi kan önska.
Nu har vi förutom Guji, Kvickis och Skatten, tagit hand om min mammas hund, en blandras med papillon och kanske spets. Han är 10 år och vi gör vårt bästa för att han ska trivas.